Snö i pälsen

Hej allesammans!

snöman

Det är inte så lätt att ha päls – visserligen är det varmt, men det fastnar alltid en massa saker i den. Snö, till exempel.

Jag ska berätta vad som hände idag. Tidigt på morgonen gick Zillah iväg till sin journalistskola och lämnade mig ensam hemma. Att vara ensam hemma är det bästa jag vet. Ingen Zillah som gnäller och säger åt mig att städa.

Men jag hade ganska tråkigt själv. Jag gick till fönstret och tittade ut, och såg all snö ute på marken. Då kom jag på att jag inte hade gjort några snögubbar i år! Det skulle det bli ändring på. 

Jag tog på mig vinterjackan, dubbla raggsockor (jag har inte päls på fötterna så jag fryser extra där) och en mössa för huvudet. Jag studsade ut i det soliga vädret och började direkt rulla ihop snö till en stor boll. Den blev mycket större än jag själv. Sedan rullade jag en till boll, som blev lite mindre. Den la jag ovanpå den andra. (Det var lite svårt att få upp den, för den var tung och jag ramlade hela tiden ner i snön.) 

Jag hämtade en morot från kylskåpet och en av Zillahs halsdukar. Några stenar blev ögon och mun, och vips så hade jag gjort en snögubbe! Jag stod bredvid den och väntade på att Zillah skulle komma hem, men efter ett tag blev jag så trött att jag ville gå hem igen.

Men det gick inte! Pälsen var så full av snö att jag inte kunde röra mig en centimeter! 

Då kom Zillah, och sa: ”Nämen, någon har gjort två snögubbar!”

”Hjälp, jag är fast!” ropade jag.

”Det låter som Totte”, sa Zillah. ”Totte var är du?”

”Här, jag är den lilla snögubben!” ropade jag tillbaka. Först då såg hon att det var jag. Hon skakade bort all snö och tog hem mig igen. Sedan tinade hon upp mig med sin hårtork och virade in mig i en handduk tills min päls var helt torr igen. 

Nä, det blir skönt när snön smälter. Apor är inte gjorda för att vara snögubbar.

//totte




© ZoT Production AB 2017