Blogg

DSC 9848

Det här är min alldeles egna blogg där jag berättar om allt möjligt som kan hända i en kändisapas liv! 

Jag kommer skriva här så mycket jag hinner, så besök sidan ofta och skriv gärna kommentarer!

/totte


Tottes blogg


En glad apa

Hej på er alla glada!

Smiley

Och ni som inte är glada också, förstås. Det vore ju tråkigt att bara säga hej till de som redan är glada, då kanske de som är ledsna blir ännu ledsnare. Så tänk på det, säg hej till alla ni möter på stan så sprids nog ett och annat leende! Glädje är nog ändå det viktigaste som finns. Oavsett om man är frisk eller sjuk, rik eller fattig, så spelar inget någon roll om man inte är glad.

Igår var jag och Zillah på inspelningen av Min Stora Gala, där vi intervjuade en doktor som hjälper barn med väldigt svåra sjukdomar och forskar om hur man ska göra dem friska. Just Min Stora Dag hjälper sjuka barn att få sina små och stora önskningar uppfyllda, och jag tyckte det var riktigt roligt att få sprida lite skratt och glädje på galan igår. 

Jag tycker det är väldigt viktigt att hjälpa till så att alla barn får vara glada, men det är också viktigt att man är glad som vuxen. Ibland är Zillah lite nere, och då brukar jag alltid svänga till med en dans på vardagsrumsgolvet och kanske till och med ett litet sångnummer. Då brukar hon bli gladare.

Hur gör ni när någon ni känner är lite ledsen?

Nästa gång någon inte är så glad, försök med en kram och kanske en liten dans. Jag tror att det hjälper. Det kanske är lite lättare för en apa som jag, för jag ser ganska gullig ut, men jag tror att alla kan sprida glädje i vardagen! Försök göra det du med :)

Nu på Lördag ska jag och Zillah uppträda i Finspång. Det blir riktigt skoj! Hoppas vi ses då! 

Puss puss!

//totte



Turnéapan

Hej hopp allesammans!

Mår ni bra där ute i stugorna? Nu börjar sommarturnén för mig och Zillah sakta men säkert nå sitt slut. Vi har nog varit överallt i landet de senaste månaderna, från Umeå i norr till Trelleborg i söder. Just i Trelleborg var det väldigt intressant – visste ni att det finns massor med palmer där? Precis som i Spanien. Det är helt galet. Snart kanske man får se en djungel i Göteborg? Eller öken i Gävle?

trelleborg

Det var i varje fall en väldigt bra publik där i Trelleborg, precis som igår när vi var i Sundbyberg här i Stockholm. Det var någon slags kräftskiva där, och folk satt och åt kräftor på gatan. Lite konstigt, jag har aldrig lyckats bita mig igenom en kräfta. Skalet är så hårt…

Undrar förresten varför det heter kräftSKIVA? Vilket konstigt namn. Är det någon som vet? Jag får fråga Zillah nån gång. 

Nu har vi bara några uppträdanden kvar i höst - imorgon är det dags för Mariestad! Det blir spännande. Och på tisdag ska jag så klart till den stjärnspäckade Kristallengalan. APTV är ju nominerat till bästa barnprogram! Zillah säger att det är en stor ära att bara bli nominerad, men jag vill ju VINNA! Håll tummarna!!! 

Och så är vi förstås på TV varje vardag kl 18:45 på Nickelodeon med Cheeese! Ni kollar väl på det?

Vi hörs snart igen! Nu ska jag äta en banan!

Puss puss!

//totte


Gymapa

Hej på er!

Nu är sommaren verkligen i full gång, men vädret här i Sverige är kanske inte helt perfekt ännu. Så jag tänkte passa på och förbereda mig inför stranden nu när jag ändå är ledig. Och hur kan man bättre förbereda sig för badbyxorna än att gå till gymmet och träna upp sig lite?

Jag hittade ett gym som verkade passa mig bäst. Det var bara seriösa kroppsbyggare där. Jag kan ju inte hålla på och träna bland en massa mesar. Jag gick ner i den svettiga källarlokalen och skred till verket direkt. Jag har faktiskt fått en massa träningstips från Gladiatorn Hero (kolla här!) och visste exakt hur man ska göra för att bygga muskler.

gym

Jag ville börja med bänkpress, fast där på bänken låg redan en muskelknutte och pumpade en riktigt tung skivstång. Jag satt bredvid och väntade. Han gjorde fel, han fuskade upp vikten. Alla vet att man ska träna noggrant och korrekt.

När muskelknutten gick iväg hoppade jag direkt upp på bänken och tog tag om skivstången. Dags att visa vad en apa kan göra. En apas armar är faktiskt riktigt starka! Det måste de vara om man ska kunna svinga runt sig i djungeln och klättra i träd.

Jag spottade på händerna för att få bättre grepp och började pressa.

Det gick bra. Jag gjorde tio repetitioner tills jag insåg att stången inte rörde sig ett dugg.

Då kom gymknutten tillbaka och borstade iväg mig från bänken som om jag var en fluga. 

Men skrattar bäst som skrattar sist, jag la ett bananskal vid bänken som han snubblade på sedan. Jag ville inte träna där mer. Min kropp är fin som den är. Gillar man inte en hårig apa med sladdriga armar och dallriga ben så kan man blunda när jag går förbi på stranden!

Puss puss!

//totte


Släktträff

Hej på er!

578828 10151009958679244 1877784802 n

I förrgår uppträdde jag och Zillah på Skansen, med Barnens Allsång. Det var riktigt kul, för vi körde vår klassiker "Tottez Dansband" och självklart vår senaste singel ”Vill det du får till”. Underbart att höra så många sjunga med! 

Zillah ville gå hem sedan, för hon skulle köpa ett nytt kylskåp, men då sa jag ”icke sa nicke” och sprang iväng så snabbt mina ben bar mig! Jag hade ju lovat både kusin Bengt och kusin Ingvar att vi skulle ha släktträff.

Det som är bra med att vara apa är att man har stora familjer, så det blir släktträff på vilken djurpark jag än besöker.

Det blev riktigt partaj när jag kom dit och träffade alla gamla vänner och kusiner, men det blev jobbigt när djurskötarna såg mig smuggla in bananer och ketchupflaskor till Bengan och de andra aporna. De jagade mig med en stor håv, men jag lyckades hålla mig undan och gömma mig i ett träd.

Det är ganska jobbigt att vara instängd på en djurpark, men samtidigt är det ganska skönt att ha en massa folk som städar efter en. Tror ni vi apor skulle slänga bananskalen runt omkring oss och smutsa ner överallt om vi var tvungna att städa upp efter oss själva? Icke.

Nåväl, Zillah kom och hämtade mig efter ett tag, och då var det roliga slut. Hon lyckas alltid klura ut att jag är hos de andra aporna när jag försvinner iväg på Skansen. Men nästa gång ska jag och Bengan ha mexikansk fest, med banan-tacos. Det blir nåt att uppleva!

Här är en bild på Bengan och Ingvar… vilka härliga grabbar!

bengt

Vi hörs snart igen!

Puss puss!

//totte


Vi apor och vuxna

Hej på er!

Nu har jag lite ledigt i några dagar. Det har varit full rulle med sommarturnén och Zillah vill träna på våra skämt hela tiden. Men jag säger åt henne att spänna av, för skämt måste komma helt naturligt. Jag kan inte skämta på beställning.

apor

Vi apor är ganska naturliga om man jämför med vuxna. Vuxna ska hela tiden försöka planera allt, och skriva ner saker i ”kalendern”. Vi apor har ingen ”kalender”, vi bara gör saker och ting när vi känner för det. Borsta tänderna? Ja det kan man ju göra nån gång. Äta spenat? Aldrig! Duscha? Glöm det!

Jag tycker att alla borde vara mer ap-iga. Äta bananer med ketchup istället för meningslösa saker som grönsaker. Vuxna bara tvingar oss att äta saker som är ”nyttiga”, men tänker inte på att det ju måste vara GOTT. Zillah tvingar mig att äta broccoli nästan varje dag, det är riktigt jobbigt.

Nästa helg ska jag (och Zillah, dessvärre) uppträda i Stockholm, på Skansen. Det kommer bli riktigt kul, och så får jag träffa lite släktingar i Aphuset också. Fast jag gillar inte Babianerna, de fattar liksom inte riktigt när jag försöker skoja med dem. De är tråkiga. Hoppas vi ses där, eller i Höje dagen efter!

Oj, nu måste jag gå innan Zillah ser att jag skriver på hennes dator! Jag skriver mer om oss apor senare! Vi ses!

Puss puss


//totte



Oj vad det var länge sen!

Nu känns det som att det var en evighet sen jag knapprade ner något på tangentbordet här i bloggen...

Men jag har hunnit med väldigt mycket under tiden. Bland annat har jag varit med i radio på Mix Megapol! Det var inte första gången för mig, men det var riktigt roligt! Tänk att hela Sverige satt och lyssnade på min ljuva stämma då… det är nästan så att jag borde bli programledare i radio dygnet runt!

krona

Sen så har jag självklart hunnit uppträda en massa, och ännu mer blir det nu i sommar. Jag och Zillah (hon måste tyvärr följa med varje gång… helt onödigt tycker jag!!!) kommer besöka en massa olika platser i Sverige - kolla in vår turnéplan om du vill komma och se vår show! 

För några dagar sedan var det Prinsessan Estelles dop. Självklart så var jag där, fast det syntes inte i TVn – jag satt ovanpå en av kamerorna. Jag tänker ju gifta mig med Estelle sen när hon har blivit några år äldre, och då blir jag kung över hela Sverige!!! Jag har redan planer på att införa billigare priser på bananer och ketchup när jag styr landet. 

Nej, nu måste jag tillbaka till att träna på några nya skämt! Hoppas vi ses i sommar!

Puss puss!

/totte


En apa på skidor

Hej allihopa!

Glad Påsk! Det är annandag påsk idag, men man kan väl fortfarande önska Glad Påsk eller?

idre 2012

Jag och Zillah var på Idre Fjäll under helgen och uppträdde där för en jättestor och jätteglad publik på påskafton. Det var jättekul! Efteråt ville alla ha min autograf (Zillah fick också skriva några) och det var dunderkul att träffa alla barn och vuxna som tyckte om vår show.

Men ingen visste att det hade varit riktigt nära att jag inte hade kunnat uppträda. På fredagen hade jag bestämt mig för att åka skidor. Ni kanske inte vet det, men skidor är egentligen inte anpassade för små apor som jag. Inte stora apor heller, för den delen.

Fast det struntade jag i och gick för att hyra skidor och pjäxor och hela paketet. Först ville de inte hyra ut till mig men då sa jag att jag är kändis och till slut fick jag allt i storlek XXXXS (Extra extra extra extra small – liten). Båda mina ben drunknade i pjäxorna och skidorna var längre än jag själv. 

Jag kravlade upp mig i skidliften, men skidorna är inte smidiga som gympadojor direkt så jag ramlade nästan av direkt när jag hoppade på – jag höll fast mig och hängde hela vägen upp till toppen. Ibland är det bra att vara chimpans. Fast när jag hoppade av hamnade jag fel.

Pjäxorna och skidorna ramlade av i fallet och jag rullade ner längs pisten som en snöboll – och ju längre ner jag rullade desto större blev snöbollen! Allt snurrade runt och jag ville bara hem till en kopp varm choklad. Och en banan hade suttit fint. 

Istället så dunsade jag in i ett träd och låg under en stor snöhög tills Zillah letade upp mig en stund senare. 

”Totte, du vet väl att du inte får åka i den svarta backen”, sa hon efter att hon hade grävt fram mig. ”Du borde börja i barnbacken!"

Sen satt jag resten av dagen framför öppna spisen och värmde mig. Det fick räcka med skidåkning för mig. Nästa år kör jag på stjärtlapp.

//totte



Apa på uppdrag

Nu har jag gett mig ut på ett uppdrag som är mycket viktigare än alla andra uppdrag!

James Bond kan slänga sig i väggen – det här är i hela nationens intresse och jag räknar med att alla stora tidningar kommer ta upp denna nyhet. Jag ska skaffa mig fler vänner på Facebook!

IMG_1995

Idag är det bara 1200 personer som gillar Zillah och Totte på Facebook. Över 40 miljoner gillar Coca Cola, 500 000 gillar bananer, 67 000 gillar Svenska Kungahuset och nästan 5000 gillar statsminister Fredrik Reinfeldt. I det gänget känns det lite knapert med 1200 för Zillah och Totte. 

Så nu är det dags Sverige! Upp till kamp och upp till kampanj! Zillah och Totte ska bli populärare än Fredrik Reinfeldt!

Mitt första steg på vägen var att träffa radio- och tv-profilen Kjell Eriksson, och diskutera oss kändisar emellan hur det går till att skaffa vänner. Han är nämligen expert på ämnet – han har 5000 vänner på Facebook och har träffat dem alla i ett tv-program som heter #Kjell5000. Här på bilden ser ni hur jag biter honom när han inte ville dela med sig av sina vänner – och snart lägger jag upp en liten film här som dokumenterar mitt och Zillahs möte med Kjell. Håll ögonen öppna och säg åt alla ni känner att gilla oss på Facebook!

Puss puss!

//totte


Snö i pälsen

Hej allesammans!

snöman

Det är inte så lätt att ha päls – visserligen är det varmt, men det fastnar alltid en massa saker i den. Snö, till exempel.

Jag ska berätta vad som hände idag. Tidigt på morgonen gick Zillah iväg till sin journalistskola och lämnade mig ensam hemma. Att vara ensam hemma är det bästa jag vet. Ingen Zillah som gnäller och säger åt mig att städa.

Men jag hade ganska tråkigt själv. Jag gick till fönstret och tittade ut, och såg all snö ute på marken. Då kom jag på att jag inte hade gjort några snögubbar i år! Det skulle det bli ändring på. 

Jag tog på mig vinterjackan, dubbla raggsockor (jag har inte päls på fötterna så jag fryser extra där) och en mössa för huvudet. Jag studsade ut i det soliga vädret och började direkt rulla ihop snö till en stor boll. Den blev mycket större än jag själv. Sedan rullade jag en till boll, som blev lite mindre. Den la jag ovanpå den andra. (Det var lite svårt att få upp den, för den var tung och jag ramlade hela tiden ner i snön.) 

Jag hämtade en morot från kylskåpet och en av Zillahs halsdukar. Några stenar blev ögon och mun, och vips så hade jag gjort en snögubbe! Jag stod bredvid den och väntade på att Zillah skulle komma hem, men efter ett tag blev jag så trött att jag ville gå hem igen.

Men det gick inte! Pälsen var så full av snö att jag inte kunde röra mig en centimeter! 

Då kom Zillah, och sa: ”Nämen, någon har gjort två snögubbar!”

”Hjälp, jag är fast!” ropade jag.

”Det låter som Totte”, sa Zillah. ”Totte var är du?”

”Här, jag är den lilla snögubben!” ropade jag tillbaka. Först då såg hon att det var jag. Hon skakade bort all snö och tog hem mig igen. Sedan tinade hon upp mig med sin hårtork och virade in mig i en handduk tills min päls var helt torr igen. 

Nä, det blir skönt när snön smälter. Apor är inte gjorda för att vara snögubbar.

//totte




En apa i Spanien - igen! Del två

Hej hörrni!

Nu har ni säkert hunnit bita av er naglarna i väntan på fortsättningen av mina äventyr i bergsstaden Ávila i Spanien… Om ni inte läste mitt förra blogginlägg, så rekommenderar jag er att göra det!

Var var jag? Just det! Det var kväll och jag beslöt mig för att klättra upp för ett av tornen i den gigantiska ringmuren som slingrade sig runt en gammal del av staden. Varför gjorde jag det? Svaret är enkelt. Jag ville impa på tjejerna.

En apa som klättrar upp för ett torn måste vara populär hos tjejerna! Det trodde jag i alla fall, men problemet var att ingen tjej såg mig riktigt. Jag kanske är för liten, det är ju en annan sak när King Kong klättrar på byggnader… han är lite biffigare.

Kanske ska börja styrketräna när jag tänker efter? Mina armar är ju lite sladdriga…

IMG_1476

Nåväl. Hur som helst var jag högt uppe på tornets topp och tänkte att någon borde ta ett foto på mig, så jag ropade ner till några spanjorer som gick förbi på gatan. De hörde mig inte och jag ropade en gång till, ännu högre – men då snubblade jag!

Jag var säker på att jag hade satt min sista banan.

På något sätt lyckades jag få tag i en stenkant på tornet och kunde pusta ut. Jag klättrade ner igen och bestämde mig för att ta det lugnt resten av kvällen. Jag återvände till Zillahs hotell och somnade i garderoben.

Jag vaknade vid tolv (på dagen) och såg att Zillah redan var ute. Jag passade också på att strosa runt i staden och besökte den gigantiska katedralen i staden. En katedral är som en riktigt stor och viktig kyrka, och den här var nästan tusen år gammal!

När det var dags att åka tillbaka hem började pärsen igen. Jag hann inte hoppa in i bagageluckan på taxin - spanska taxichaufförer är snabba - så jag fick hålla fast mig under bilen hela resan till flygplatsen. Det var kallt och när vi äntligen var framme var jag så stel frusen att jag bara ramlade av bilen och rullade ut på trottoaren – framför Zillah!

Jag trodde ännu en gång att jag hade satt min sista banan.

Men Zillah var inte arg. ”Nämen lilla Totte”, sa hon och tog upp mig. Jag fick sitta och mysa i hennes varma ryggsäck hela flygresan hem. 

Hon frågade hur jag lyckades följa med till Spanien. Jag bara sa att jag halkade med på ett bananskal.

Vi hörs snart igen!

Puss puss!

//totte




© ZoT Production AB 2017